Jag vet inte hur ska jag börja....eller hur jag ska överhuvudtaget berätta vad som har hänt...

Jag var på mötet på jobbet med min väninna. Det är inte alls aktuellt att jag ska jobba nånstans. Jag är sjukskriven april ut iaf. Sedan kommer en annan läkare ta över min rehabilitering. Jag ska inte arbeta inom vården alls utan sedan när det är dax att kolla på jobb får det ske någon annanstans.

Efter mötet fortsatte jag och min väninna prata med min läkare. Jag bröt ihop totalt. Jag berättade om allting, hur jag känner. Att jag tänker på att det vore bättre för alla om jag inte fanns. Men jag lovade att jag inte ska göra mig illa. Det känns som ingen lösning.

Jag sade att efter alla misstankar mot mig och all den press jag har varit tvungen att leva med länge orkar inte jag mer. Jag kan inte ta hand om min dotter så här. Jag bad min läkare ringa till socialen och berätta detta.

Hon fick tag i socialen och pratade lite med henne och sedan pratade jag med henne också. Socialen skulle träffa min dotter i skolan så hon tog med sig henne från skolan till min kompis som vi hade bestämt. Min dotter ska vara hos henne under helgen.

Efter några samtal fram och tillbaka fick jag veta att socialen komemr att placera min dotter hos sin far. De har pratat med polisen och det anser att min dotters far inte illa hos sin far och kan bo där.

Så nu är jag misstänkt för misshandel av min dotter. Min dotters far har gjort en anmälan till polisen. Socialen är på hans sida. Jag är helt förtvivlad och kan inte göra någonting.

I morgon ska jag flytta, känns inte alls bra. Får säga upp den nya lägenheten med en gång och be hjälp av socialen att hitta en ny lägenhet.

Jag vet ingenting vad som händer med mig men jag vet att jag lämnar inte min dotter. Jag ska ringa henne varje kväll och säga godnatt och jag ska träffa henne hos hennes far med någon kompis. Jag vill inte gå dit själv utan vill ha en vittne med mig hela tiden. Men jag överger inte min dotter.

Jag orkar inte prata mer om detta, har inga krafter kvar....nu ska jag försöka sova att jag orkar ta tag i flytten imorgon...

<3<3 Memmu

Alltså det här är helt sjukt!!!

Jag var hos socialen i onsdags. Det var jättejobbigt. Dom tror på min dotters far. Enligt dem känns hans historia sann.

Jag berättade till dem också om vad som hände i tisdags att jag viftade med min hand mot min dotter och det träfafde henne i ansiktet. Jag berättade att hon sparkade mig i ansiktet och jag refleksmässigt viftade mot henne. Jag hann inte tänka något och var inte arg. Det bara hände.

Det att min dotter har sparkat och slagit mig och mått dåligt sedan hon har varit hos mig sedan december tolkar socialen som att min dotter inte mår bra hos mig.

Min dotter hade sagt att hon har fått blåmärken i armarna när jag har hållt henne hårt. Jag har hållt min dotter när hon har fått sina utbrott och slagit och sparkat mig och slängt saker och ting. Det har varit det enda sättet för mig att försöka stoppa henne i detta.

Socialen vill inte förstå detta utan tror att jag har "misshandlat" min dotter.

Så nu ska min dotters far göra en anmälan till polisen om detta och om han inte gör det så kommer socialen göra det säger han. Jag har själv redan berättat detta till polisen som jag har haft kontakt med pga utredningen.

Sedan har min dotters far  sagt att min fd sambo, som jag bodde med i en månad förra året, har påstått att jag drar min dotter i håret och på andra sätt med är hård mot henne. Den här killen blev väldigt arg och bitter eftersom jag lämnade honom.¨

Detta lyssnar på socialen med.

Jag begärde at socialen ska ta kontakt med mina vänne rmed och fråga dem hur jag är som mamma. Det verkade inte så intressant.

Så nu har socialen tankar om att omhänderta min dotter. Alltså de kanske placerar henne i ett annat hem. Min dotters far berättade också om detta igår när han ringde.

Idag ska socialen träffa min dotter i skolan igen.

Nu sitter jag bara här och förstår ingenting om nånting. Jag är helt förtvivlad. Jag ska flytta imorgon men om det blir så att dom tar henne ifrån mig måste jag flytta snart igen.

Kl. 10.30 har jag möte på jobbet angående mitt arbete. Har verkligen inte lust med det mötet. Jag kommer att behöva berätta om allt detta med min dotter och jag kan inte prata om detta utan att gråta. Det kommer att bli hemskt.

<3<3 Memmu